Viner från Delhaize Mozart

Vita:

Laroche | Laroche Oc Viognier Blanc €7,99 

 

Laroche | Laroc Oc Boise Chardonnay Blanc €7,99

 

Herederos Marques De Riscal | Marques Riscal Verdejo Blanc €9,99

 

Röda:

Vinas del Vero Gran Vos €12,99

 

Mogarba Priorat €12,99

 

Casillero Del Diablo Reserva Privada Rouge €11,99

 

Itinera Sicilien Cabernet sauvignon och Nero d’Avola €10,39

 

 De två första vita var valda för att visa på hur olika två viner från samma producent, men på olika druvor var. De flesta föredrog chardonnay-vinet, som hade mer karaktär. Viognier-vinet upplevdes som tunnare, med mindre karaktär. Båda är från södra Frankrike. Det tredje vita, från det spanska området Rueda, och gjort på områdets karaktärsdruva, hade en bra syra, några av oss tyckte bäst om det, men inte alla. Verdejo är en druva som inte så många känner till. Vinet görs i Kastilien och León i Spanien. Ofta talar man om toner av passionsfrukt i dessa viner, och en del brukar tycka att det påminner om ett vin på sauvignon blanc (känd från Sancerre och Nya Zeeland).

De två första röda vinerna var från Spanien; det första kommer från Somontano, söder om Pyrenéerna, och detta är det dyraste bland de viner från Viñas del Vero (Vero är en flod) som Delhaize har. Gun tyckte bra om detta, men det var inte så populärt bland deltagarna. Druvorna varierar, så vi kan inte säga vilken som dominerar här. Nummer två, ett vin från Priorat, ett ödsligt torrt bergsområde väster om Tarragona, blev mer populärt. Ganska hög alkohol, kraftigt. Området gör dyra viner, så detta måste anses som ett budgetvin därifrån. Men det kräver nog lite kraftigare mat, en bra köttbit. Karaktärsdruvorna här är garnacha och cariñena.

Casillero del diablo reserva privada från Chile var mycket uppskattat. Druvan är cabernet sauvignon och vinet var varmt, kraftigt, och många talade om en rejäl biff till det. Det var nog de flestas favorit bland de röda.

Slutligen drack vi ett sicilianskt vin på samma druva, cabernet sauvignon, kombinerad med Siciliens karaktärsdruva nero d’avola. Vinet var lite tunnare än det chilenska, och vi kände inte så mycket av det sydliga klimatet på ön. Gun, som inte druckit det förut, var väldigt positiv, men de flesta tyckte nog bäst om det chilenska. Till det här vinet passar nog pasta bättre än en kraftig biff enades vi om.

Gun Merila