Upplevelser och vardagsäventyr i Belgien – Med blicken uppåt och nedåt
Hej Sweor i Belgien och övriga världen!
Jag heter Sara och har bott i Belgien/Bryssel sedan oktober 2023 (den här gången). Mellan åren 2016 och 2019 bodde jag och familjen i Waterloo, Belgien.
Vad vill jag säga med det, jo att Belgien är fantastiskt. Så fantastiskt att man hamnar här igen.
Det finns så otroligt mycket att se, göra och uppleva, både nära och längre ifrån och som ni vet tar det inte lång tid att ta sig från a till b här. Dessutom så älskar jag att fotografera, oftast med mobilen men ibland händer det att jag tar med mig kameran. Med detta sagt tänkte jag dela med mig lite av det jag gjort och upplevt i närområdet och kanske lite längre bort, både i text och bild. Ofta när jag är ute och går, och det gör jag ofta, tittar jag både upp och ner.
Ner tittar man ju ofta när man är ute och går i Belgien eftersom man måste akta så man inte kliver på hundars lämningar eller på så kallade ”belgiska minor”. Eller åtminstone är det det vi i min familj kallar alla dessa lösa gatstenar som kan göra att man blir väldigt blöt om det vill sig illa.
Upp tittar jag för att få syn på den fantastiska gatukonsten som finna och alla dessa vackra byggnader, som även kan vara mindre vackra och ibland förbryllande. Förbryllande för att det kan finnas lösningar på byggnadstekniska problem som inte är av denna värld, ”belgiska lösningar”. Det kan vara allt från dörrar mitt på fasader, utan vare sig balkong eller trapp, eller trappor som inte leder någonstans.
När jag ändå berättar om detta kan jag berätta om den gången när vi skulle flytta in i vårt hus i Waterloo. Hyresvärden hade träffat våra barn, eller rättare sagt våra äldre tonåringar, 16 och precis fyllda 20 år. I huset fanns ett eluttag bredvid öppenspisen som var trasigt och han var bekymrad. Skulle vi inte kunna sätta ett bord för så att inte ”barnen” kunde stoppa fingrarna i uttaget. Vid ett annat tillfälle hade vi fått stopp i avloppet och han undrade om inte ”barnen” hade stoppat toalettrullar i toaletten. Istället för att ta dit slamsugen direkt ringde han sin ”handyman” som fick i uppdrag att, med hjälp av en högtrycksspruta, rensa avloppet. Jag kunde inte annat än att tycka synd om den gamla mannen som blev helt nersmetad med allt som kom upp när han satte igång. Efter det kom i alla fall slamsugen dit. Ja, det finns mycket jag skulle kunna berätta om denna hyresvärd men jag ska bespara er detta.
Däremot kan jag berätta om när min man upptäckte att det rann in vatten via lamparmaturen när han bodde i en lägenhet i Bryssel. Den hyresvärden tyckte inte det var så märkvärdigt utan ryckte på axlarna och utryckte att ”c’est normal”. Inte riktigt vad vi skulle säga hemma i Sverige, för det har man ju lärt sig från barnsben att vatten och elektricitet inte hör ihop. Efter ett antal månader och åtskilliga besök av reparatörer fick det sin lösning.
Nog sagt om detta.
Har ni besökt Abattoir of Anderlecht (Rue Ropsy Chaudron, Anderlecht)? Om inte tycker jag att ni ska göra ett besök. Vilken marknad! Det man inte hittar där finns nog ingenstans.
Varför inte ta ett besök på Cantillon Brewery, Musée bruxellois de la geuze, när du är klar på marknaden (Rue Gheude 56, Anderlecht). De har en intressant visning med provsmakning av lambic och geuze, om man är intresserad av det.
Här avslutar jag detta inlägg, men jag återkommer gärna om ni är intresserade av det jag ser och upplever i min (tillfälliga) hembygd.








