Jag jobbade på utrikesdepartementet som arkivarie i Stockholm 1967. Redan efter några månader började jag söka tjänst utomlands, bland annat till Moskva och Kairo, men personalchefen ansåg att den lediga arkivarietjänsten i Bryssel skulle passa mig alldeles utmärkt eftersom jag talade flytande franska, jag gick ju i franska skolan! Jag tackade artigt ja, fast utan entusiasm. Ankomst till Bryssel via Österrike den 1 april pga en tidigare inbokad skidsemester. Soligt sommarväder, ca 28 grader och min väska fullpackad med vinterkläder ty flyttgodset skulle anlända minst en vecka senare. Jag kördes till min första egna våning, möblerad av UD, 100 meter från min arbetsplats, dvs svenska delegationen till den gemensamma marknaden, i samma kontorslokaler som ambassaden på Avenue Louise.

Ja, det dröjde inte länge förrän jag insåg att Bryssel var en underbar internationell stad. Otaliga biografer, ett rikt kulturliv, för att inte tala om alla fantastiska restauranger – allt detta till rimliga priser. 1970 gifte jag mig kommunalt i Bryssels vackra stadshus på la Grande Place. Från och med den dagen blev jag officiellt utlandssvensk, eller som man ofta säger: expat. Efter att ha bott 40 år utanför stan flyttade jag tillbaka till Bryssel, min hemstad.

Catarina Yates-Lewenhaupt